Cimbalom
Den första idéen att lära mig spela cimbalom fick jag från min slagverkslärare Björn Liljequist vid Kungl. Musikhögskolan, som menade att det låg nära till hands att försöka bemästra instrumentet för en slagverkare. Idéen realiserades inte förrän ett par år senare då jag var anställd slagverkare i Kungl. Hovkapellet vid Operan. Där jobbade den äldre ungerske pukslagaren Béla Oláh som tidigare hade spelat cimbalom. Han kände till en landsman som spelade på olika restauranger runt om i Stockholm. Så vi for till restaurang Sturehof och träffade cimbalisten som egentligen inte ville sälja instrumentet men han hade två extra hemma och hade dessutom spelat lite för mycket på hästar senaste tiden så köpet gick igenom! Med hjälp av ett par ungerska skolböcker för cimbalom började jag mina egenstudier där jag dessutom var tvungen att lära mig stämma instrumentet själv då strängarna ligger ganska ologiskt och skulle vara mycket svårt även för en pianostämmare att stämma. Min "debut" gjorde jag 1994, efter ett år av intensiv övning, tillsammans med Radiosymfonikerna i Háry János-sviten av Kódaly.
Tidigare var det väldigt svårt att överhuvudtaget finna ett instrument tillsammans med någon som behärskade det. Till och från hade man försökt att härma klangen med ett piano med smörpapper lagda på strängarna. Dock är klangen tydligt ej någon pianoklang trots att man med små beklädda hammare spelar på strängarna utan klangen är mer svävande tack vare instrumentets mindre storlek tillsammans med att i övre registret används fyra strängar per ton (på pianot används tre) som dessutom avdelas av "bryggor" vilket ger ytterligare en eller två andra toner. Detta gör det ytterligt svårt att stämma helt exakt. Idag så lär sig framförallt ofta slagverkare instrumentet vilket gör att det inte är lika svårt att få tag på en cimbalomspelare som det brukade vara.
Cimbalom (även zimbalom eller cymbal) är som pianot ett sträng- och ett slagverksinstrument och dess föregångare är hackbrädet som tillsammans med pianot har sitt ursprung i psalteriumet. Sedan 1800-talet står cimbalom för kolorit av den ungerska musiken och är dessutom grundpelaren i zigenarkapellen. 1874 försedde den ungerske instrumentmakaren Joszef Schunda instrumentet med ben och pedal - den stora konsertcimbalomen var född (innan dess placerade man instrumentet helt enkelt på ett bord). För detta instrument skrev tonsättare som Kodály, Liszt, Bártok och Stravinskij kammarmusikverk och orkesterverk. Fram till idag har instrumentet ytterligare växt något och består av ca 133 strängar som tillsammans ger fem oktaver. Intresset för cimbalom växer också då många tonsättare söker efter "nygamla" klanger. Själv har jag varit med om att uruppföra flertalet operor, kammarmusikverk och solostycken för instrumentet.
De två klubborna av trä som man håller mellan pek- och långfinger lindas ofta med bomull, filt, garn eller läder. För en starkare och tydligare klang (t.ex. vid symfoniorkesterspel) spelar man ibland direkt med träklubborna.
I över hundra år har man undervisat i cimbalomspel vid Franz Liszt-akademien i Budapest men för några år sedan öppnade man även för cimbalomstudier vid Conservatoire de Strasbourg.
Viktiga verk för cimbalom:
J.Kodály: Háry János-svit,
F.Liszt: Die drei Zigeuner,
B.Bartók: First Rhapsody for violin and orchestra,
I.Stravinskij: Renard och Ragtime,
G.Kurtág: Stele,
P.Boulez: eclat
och även H.Shore: The Lord of the Ring Symphony